Nyheter

Kina ”On-line”​

Anders Ferntoft affärscoach på LEADI mitten av november gjorde Anders Ferntoft, affärscoach på LEAD, en veckas studieresa i Shanghai, Guangzhou och Shenzhen. En omtumlande vecka med blandade intryck. I en artikelserie kan du följa Anders tankar, reflektioner och intryck.

Jag håller på att samla ihop och smälta mina intryck och tänker dela med mig i ett antal artiklar. Jag är fullt medveten om att det Kina jag besökte är en ”polerad” och ”västanpassad” del, så ta innehållet för vad det är – helt och hållet mina personliga intryck baserade på ett begränsat och kort besök i Kina. Den första artikeln handlar om det ständigt närvarande intrycket av ”On-line”.

Kinesiska On-line beteenden

On-line beteendet i det Kina jag besökte är starkt och påtagligt, åtminstone i konsumentledet. Några exempel:

WeChat – Kinas motsvarighet till en kombination av FaceBook, Messenger, WhatsUp, Swisch med mera. Används för att hålla koll på sina sociala kontakter, kommunicera, handla och betala med mera. WeChat är mer av en plattform för en massa andra appar än det är en enda applikation. Och WeChat används verkligen. I betydligt högre grad än här hemma går folk omkring på gatan med mobilen framför sig och verkar göra något. Som västerlänning utan bankkonto i Kina blir det påtagligt hur de helt hoppat över steget med alla plastkort vi bär omkring på. För att betala utanför de internationella hotellen är man hänvisad till kontanter eller någon betalapp såsom WeChat eller AliPay. MasterCard och VISA lyser med sin frånvaro.

QR-koder – inser man snabbt är betydligt mer användbart än vi har fattat i väst. I Kina används det standardmässigt till allt möjligt som att koppla ihop sig i WeChat eller LinkedIn, betala notan på restaurang, hitta till en viss plats med mera. Jag har nog använt QR-skannern i min telefon mer på en vecka i Kina än jag använt den hela livet hittills. När jag rotar bland visitkorten har alla kinesiska kort en personlig QR-kod på sig samtidigt som inget av alla de visitkort jag samlat på mig genom åren i väst har det. Och vet du vad – har du en LinkedIn-profil har du en personlig QR-kod redan!

EButikerna i Kina -handel – Till synes bygger handeln i Kina på små lokala butiker av traditionell modell i kombination med show-rooms och e-handel. Folk på plats vittnar om hur de aldrig handlar i fysiska butiker utan sköter allt via e-handel, även kompletteringsköp när något tagit slut i kylskåpet. På någon timme har man det hemma. Och ska man ha något med god kvalitet köper man det förstås on-line också – i den lokala butiken är kvaliteten sämre och inte garanterad. Som allt annat i Kina blir det snabbt stora volymer. Bara Alibaba sålde för 31 miljarder US$ under ”Singles-Day-dygnet den 11 november, nytt rekord förstås. Samtidigt var det SinglesDay i alla fysiska butiker, men på den stora shoppinggatan i Shanghai, där jag tog en promenad just den 11 november, var det inte särskilt trångt i butikerna (bilden brevid). Det hade jag väntat mig.

I butikerna blir det tydligt att man väver ihop den fysiska handeln med on-line beteendet istället för att konkurrera. All e-handel bygger förstås på en väl utvecklad logistik och det märks i form av en massa elmopeder överallt. Ljudlöst och miljövänligt kör de omkring, till synes dygnet runt, med en liten låda på pakethållaren och levererar allt möjligt direkt hem till folk.

Hela on-line beteendet är påverkat av myndigheters beslut, precis som så mycket annat i Kina. Det verkar finnas en stark vilja att styra i den riktningen. Till exempel påstås WeChat ha tagit fart ordentligt när konkurrenten WhatsUp (och andra kommunikationsplattformar från väst) stängdes av i Kina via myndighetsbeslut. Fri konkurrens och öppenhet står inte alltid i första rummet för myndigheterna. Som västerlänning behöver man därför ha ett privat VPN med sig in i Kina. Utan det kommer man till exempel inte åt Googles tjänster, FaceBook eller ens LEADs mailserver. Däremot verkar Slack och Trello fungera bra, än så länge. Kan vara för att de är mer av B2B-appar än B2C-appar och att den marknaden kanske än så länge inte är lika välutvecklad i Kina och därför inte blivit föremål för reglering. Ännu…?

Vad betyder intrycken?

För det första att Kina är betydligt mer on-line än jag hade väntat mig och att åtminstone B2C är så moget att vägen in i Kina för B2C-lösningar säkert är via någon av de befintliga plattformarna. Samtidigt är det helt oklart för mig hur utvecklingen drivs inom digitaliseringen av B2B-företagsnära tjänster och företags processer. Där behöver jag skaffa mig andra intryck.