Vår affärscoach Anders Ferntoft och Memotos VD Martin Källström besökte LeWeb- europas ledande konference för internetföretag. Här är Anders reflectioner från resan.
Vår affärscoach Anders Ferntoft och Memotos VD Martin Källström besökte LeWeb- europas ledande konference för internetföretag. Här är Anders reflectioner från resan.
Jag och drygt 1 200 andra har ägnat två dagar på LeWeb på plats i London åt att visa upp, diskutera och fundera över “The sharing economy”. Ett begrepp för att fånga trenden mot produktion och konsumtion av varor och tjänster till en fraktion av det pris vi är vana vid att det kostar. Idag ser vi ett begynnande flöde av företag som driver detta inom B2C, och vi kan förvänta oss motsvarande inom B2B. På Le Web träffar jag massor av smarta människor med starka drivkrafter att få detta att hända i sina bolag. Rätt mycket kapital pumpas in också. Så “the sharing economy” är nog här för att stanna, och växer.
Framväxten av “the sharing economy” bygger enligt Mark Suster på att priser på varor och tjänster faller, den ständigt ökande tillgången till uppkopling mot nätverk i hela världen och ett antal samverkande ekonomiska faktorer, såsom ökande arbetslöshet, ökande skuldsättning och brist på naturresurser. Se och lyssna till Mark Susters analys på LeWeb om detta eller läs hans blogginlägg, han är värd att lyssna på!
På LeWeb susade förbi en mängd exempel på entreprenörer som funnit sätt att bygga upp nya företag inom “the sharing economy”. Huvuddelen av dem verkar som sagt vara inriktade på B2C och det handlar till stor del om att samla ihop producenter, som idag inte kan nå fram till tillräckligt många kunder, med kunder, som tidigare inte kunnat få fatt i tillräckligt trovärdiga leverantörer. Låter i stora drag som elektroniska marknadsplatser, det vill säga inget nytt. Men, en avgörande skillnad är att aktörerna verkar hitta nya sätt att skapa det nödvändiga förtroendekapitalet mellan dem som utbyter varor och tjänster med varandra. Utan det på plats sker inga transaktioner.
För att återkoppla till en bortglömd avhandling [1] från 90-talet verkar det som att det som då hindrade en stor del av tänkbara affärer via nätet, nämligen höga kostnader för uppbyggnad av det nödvändiga förtroendekapitalet, nu inte är lika hindrande längre. Med hjälp av sociala medier, digitala spår vi lämnar efter oss, digitala referenser samt enkel och direkt kommunikation mellan parterna verkar det nu gå att skapa tillräckligt med förtroendekapital. I allt högre grad verkar det vara möjligt att genomföra transaktioner utan att det finns fysisk och analog kontakt mellan individer.
En iakttagelse till. Mycket av det som visas upp och diskuteras på Le Web handlar om att strukturera och tillgängliggöra tjänster som inte hade utförts annars. Ibland konkurrerar lösningarna med befintliga och etablerade lösningar, men ofta handlar det om konsumtion som inte hade ägt rum på vanliga prisnivåer. Det uttrycks av Leah Busque, grundare avTaskRabbit som “…it´s all about taking underused valuable property of persons and making that into an available valuable asset…”. Tänker man efter finns det en hel del tillgångar man som privatperson gärna skulle dela med andra, givet att man litade på dem och ändå hade tillgång när man behöver tillgången. Till exempel bilen.
Men allt är inte enbart kompletterande till dagens tjänstutförande. “The sharing economy” innebär rimligen både hot och möjligheter för etablissemanget i flera stora tjänstebranscher. Man kan till exempel undra över hur hotellnäringen egentligen ser på AirBnB, hur hemtjänsten reagerar på något som TaskRabbit, hur bankerna möter LendingClub, transportbranschen syn på företeelser som Easybring och telekomindustrins bemötande av Fon. Säkert inte enbart med öppna famnen. Men det har inte hindrat entreprenörer förut, och i vår värld på LEAD innebär det ju möjligheter.
Jag är övertygad om att det finns värdefulla lärdomar att dra av det som nu händer inom B2C och överföra det till B2B. Tänkvärt för oss på LEAD och för alla entreprenörer som brottas med att utveckla innovativa affärsmodeller. Kan vi genom att anlägga ett perspektiv grundat i “the sharing economy” skapa helt nya konkurrenskraftiga och uthålliga affärsmodeller? Går det med detta perspektiv att producera och distribuera varor och tjänster på nya sätt, vilket gör att kostnaden blir radikalt mycket lägre? Går det med stöd i “the sharing economy”-synsätt att hitta nya vägar för att generera kunder, vilket ger radikalt lägre CAC [2]? Tänkvärt.
