”Jag var 100 procent säker på att det här skulle bli det lättaste jag gjort. Vi löser ett jätteproblem, hur svårt kan det vara? Sedan sprang jag på den fetaste pumpen i hela mitt liv!” Men det ska mer till för att stoppa Björn Garplind, VD på InviSense som gör världens tunnaste fuktsensorer.

Vi befinner oss i ett vanligt hyreshus med sockerbitsbalkonger mitt i Linköping. Det är portkod, trapphus, lägenhetsdörrar och en hiss. En centimeterstor skylt bredvid en av dörrarna är den enda ledtråden. Det känns som en lönndörr, för innanför ligger ett normalt kontor med arbetsplatser och konferensrum.

En revolutionerande idé

InviSense mäter sådant som inte går att mäta. Eller rättare sagt, mäter utan att behöva ta hål och förstöra. Det handlar om fuktvarning. Där det finns fukt finns det ofta svartmögel, och det skapar allergier och andningsrelaterade problem. Idag måste tätskikt, golv, tak eller väggar brytas upp för att du ska kunna mäta fukten innanför. Att istället bygga in passiva sensorer gör att en fastighetsägare kontinuerligt kan kontrollera fukten med en skanner. Det är en revolutionerande idé.

Allt börjar 2005, utan Björn Garplinds vetskap. Hammarby sjöstad har stora problem med fuktskador. Det leder till att ett forskningsteam på LiU undersöker möjligheten med tryckta passiva fuktsensorer. Teamet leds av professor Magnus Berggren. De lyckas bevisa tesen och lämnar över utvecklingen till forskningsinstitutet Acreo, som ska försöka göra en kommersiell produkt av innovationen. Det är svårt.

Kastar in handduken

Vägarna korsas när Björn Garplind bygger hus i samma område som professor Magnus Berggren. Magnus berättar om sin forskning. Björn vill göra något nytt. 2013 börjar Björn Garplind jobba ihop med Acreo för att undersöka om det på något sätt går att trycka de där fuktsensorerna på ett kommersiellt sätt. Han skakar på huvudet.

– Det gjorde det ju inte. Det var helt omöjligt att kommersialisera. Vi slet med det där i nästan ett år och kastade in handduken några gånger. Sedan anställdes en ny kille på Acreo, Jan Strandberg. Han gjorde om hela designen till det vi har idag.

Eftersom det är så svårt att veta om till exempel en golvbrunn läcker går det ofta väldigt lång tid innan fukt upptäcks. Det gör att fukten sprider sig och att skadorna hinner bli väldigt stora. Björn Garplind är en person som har nära till skrattet. Men när fuktmätare av den typen som används av till exempel mäklare kommer upp, suckar han tungt.

– Sätter de den mot ytan så mäter de precis bara ytan, de har inte en aning om det är fukt under eller inte. Det gör att det faktiskt också rivs badrum som inte har fuktskador idag.

Det är höst 2015. De testar den nya designen lite till på Acreo. Sedan är det dags. Vi kör! 2016 knoppar de av från Acreo och i juni samma år jobbar Björn Garplind heltid med InviSense.

Det gjorde så ont

De hittar till företagsinkubatorn LEAD för att få hjälp att växla upp. Men tekniken strular och de kliver in och ut ett par gånger, det är för många trycksteg, cancerogena material och en produkt som spricker. Efter många utmaningar, och det som Björn Garplind beskriver som dum envishet, är produkten till slut kommersiell.

Sensorerna är mindre än ett glasunderlägg och supertunna. Badrum och våtutrymmen är den stora marknaden, men de kan även sättas under platta yttertak och i väggar runt fönster och balkongdörrar för att ge tidiga varningar om fukt inne i konstruktionen eller i isoleringsmaterialet.

De är hemma. Det kommer bli hur lätt som helst att sälja in. Det behövs inget externt kapital, en enkel resa rakt fram bara, kanske en snabb exit till och med.

– Det var precis tvärtom. Jag sprang på den fetaste pumpen i hela mitt liv. Det gjorde så ont!

Det blir tvärstopp. Hantverkare vill inte installera fuktsensorerna. Anledningen är att deras jobb då blir mätbara, det ser de som ett hot. Fastighetsbranschen är en tuff match eftersom de redan har standarder, men några ser ändå fördelarna. Försäkringsbolagen är konservativa, ”fat and happy” slinker ur Björn Garplind med ett snett leende.

Hur allt vänder

Det är 2016. Fastighetsbolaget Lundbergs sitter i det lokala innovationsklustret Printed Electronics Arena där även professor Magnus Berggren är med. Det leder så småningom till förhandlingar, eller som Björn Garplind beskriver det, vi ”wheelar och dealar” lite grann. Det pågår till dagen innan julafton. Björn minns det som att han griljerar skinka när telefonen ringer. Det är Mattias Markströms nummer, dåvarande projektchef på Lundbergs. Den första affären är i hamn. Nu är de hemma, på riktigt. Alla Lundbergs nybyggnationer och renoveringar kommer att ha fuktsensorer från InviSense i fortsättningen.

Efter den julklappen rullar framgångarna på, det är referensaffären de behövde. InviSense hamnar på 33-listan tre gånger och vinner SKAPA-priset med 500 000 i prispengar.

Det kommer vara på vippen

Idag utvecklar de nya användningsområden för sin produkt. Med sensorer för flytspackel och avjämningsmassor kommer hantverkare att kunna kontrollera torkprocessen. Då vet de när en plastmatta kan läggas på utan risk att bygga in fukt. InviSense utvecklar även sensorer för platta tak, som i stort sett alltid börjar läcka över tid. Björn Garplind tar upp en 5 cm lång skruv. Det syns att han är stolt över deras senaste produkt. Den ska användas när betongplattor gjuts för att hålla koll på torkprocessen. Sensorn skickar fukt- och temperaturuppgifter från tre olika nivåer i betongplattan till en molnlösning hos byggentreprenören.

– Det finns ett jättebehov av att mäta betongtorkning på ett bättre sätt. När vi lyckas få ut den här kommer det att bli en kioskvältare, precis som sensorn för flytspackel kommer att bli. Vi kommer hinna med att tillverka men det kommer vara på vippen. Det kan definitivt bli en världsprodukt!

Sensorn för flytspackel har använts i 10–15 pilotprojekt, bland annat i Ebbepark i Linköping, och kommer ut på marknaden redan i vår. Sensorn för betong kommer antagligen ut i höst. Affärsidén är att uppfinna, paketera, bygga affärsmodeller och skapa marknad. Sedan är det samarbetspartners som säljer och använder produkterna.

Hönsskit och svarta siffror

Du är en historisk återfallsentreprenör med ett tålamod på fem sex år för varje bolag. Det är passerat med InviSense. Varför är du kvar?

– Jag kan inte släppa det. Det är för bra! Det kommer bli en superaffär. Och kan jag ta det lite lugnare så är det fantastiskt. Men jag vet inte. Valet att kunna göra en exit vore trevligt. Men jag tycker det är jäkligt kul att göra affärer. Jag har sålt hela mitt liv, jag knackade dörr när jag var 12–13 år och sålde hönsskit åt farsan. Att få det här bolaget att gå med svarta siffror är en jättestark motivation för mig.

Björn Garplind är en doer. Hans definition av en entreprenör är en människa utan konsekvensanalys. Han säger att han mest bara gör, att det ibland blir tokigt och ibland blir bra och att han bara tar de möjligheter som ges. Men utifrån är det tydligt att det är hans ödmjukhet som talar. Han skulle inte nöja sig med tokigt, och det är nog drivet i honom som ser till att det blir bra.

Det kanske också är förklaringen till företagets anonyma dörr där ute i trapphuset. För Björn Garplind verkar det vara viktigare med resultat, att få saker gjorda, än att synas och slå sig för bröstet. Men till slut får vi ändå glänta lite även på den andra typen av dörr. Och det är inte svårt att tro på honom när han säger:

– Vi kommer att förbättra hela byggbranschen. Kanske inte förändra, men förbättra!