Hon tar emot provröret. Inuti ligger en bit mänsklig hjärna. Nyss satt den i en person som antagligen kommer att vara död inom ett år. Om bara några minuter ska den biten ge Shirin Ilkhanizadeh svaret på frågan – kan jag förlänga livet för cancerpatienter?

Det finns två historier här. Den ena handlar om de där speciella minuterna i augusti 2018. Den andra börjar 2005 och följer Shirin Ilkhanizadehs väg framåt. Vi kommer att hoppa mellan dessa två. 

2005 är Shirin Ilkhanizadeh doktorand på Karolinska Institutet. Hon har inget att göra med cancerpatienter än. Teamet hon tillhör studerar istället hjärnans utveckling och jobbar med självlysande polymerer, en slags kemisk förening. De försöker få polymererna att lysa upp hjärnstamceller. Kemisterna i teamet gör nya polymerer och Shirin Ilkhanizadeh testar om de lyser upp i cellkultur. Det är trial and error.

De provar allt under fyra år. Ingenting fungerar. Det blir 2009 och Shirin Ilkhanizadehs doktorandtjänst är snart slut. Hon måste fokusera på disputationen och bestämmer att nästa test är det sista. Det är sent på eftermiddagen. Som så många gånger förut häller hon vätskan med de nya polymererna över cellodlingen och tittar i mikroskopet. Hon tror knappt sina ögon.

Efter lite övertalning kommer hennes handledare in och tittar. Det lyser i mikroskopet. Efter fyra år är genombrottet här. Men Shirin Ilkhanizadeh och hennes handledare är forskare. Det blir varken jubel eller spontandans. Det finns ingen klocka att ringa i. 

– Nu lugnar vi ner oss. Det är inte säkert att det stämmer. Vi måste testa mer, upprepa och verifiera. 

Minut ett 

Shirin Ilkhanizadeh har precis tagit emot provröret. Hon tittar på den lilla biten mänsklig hjärna. Den är en del av en större cancertumör som nyss skars bort ur en levande patient. Oönskad. Men för Shirin Ilkhanizadeh är den värdefull. Sjukhusets kirurgiavdelning ligger på ena sidan av vägen, hennes labb på den andra. Om några minuter kommer hon att få veta. Antingen faller allt, hela forskningen med polymererna, alla förhoppningar om att kunna lindra, hjälpa och öka överlevnaden för cancerpatienter. Eller så infrias de. Hon korsar gatan. 

Shirin försvinner 

Shirin Ilkhanizadeh behöver upprepa och verifiera genombrottet. Hon gör en lång rad experiment. Allt stämmer. Polymererna lyser upp odlingsplattan med cellkultur, ett klart grönt ljus varje gång. Teamet har hittat det de sökte. 

Det blir ett intensivt sista år som doktorand för Shirin Ilkhanizadeh. Parallellt med experimenten skriver hon på sina fyra disputationsartiklar. Det gör att hon nu börjar intressera sig för hjärntumörer. Det är känt att om stamceller från tumörer blir kvar efter en operation så har de förmåga att återskapa tumören. Hon vet att deras polymerer lyser upp cellodlingar med vanliga stamceller från hjärnan. Frågan blir om de även fungerar på cellodlingar med stamceller från en hjärntumör?

Hon testar. Det fungerar. Det här är stort. Om kirurger kan se var stamcellerna i en hjärntumör finns så kan fler patienter överleva. Polymererna kan bli mer än en labbprodukt, de kan användas i vården. 2011 tar de patent på sina polymerer. 

Men Shirin Ilkhanizadehs doktorandtjänst är slut innan patentet har godkänts. Hon åker till San Francisco för fem års postdoktorala studier. Därefter är hon föräldraledig. Under tiden blir patentet grund för bolaget Celluminova. Shirin Ilkhanizadeh har varit borta i sex år och börjat tänka i nya banor. Hon vill prova att jobba på ett stort företag. 2017 får hon titeln Stability Quality Assurance Manager på AstraZeneca. Ett helt annat liv. 

Minut fem

Shirin Ilkhanizadeh kommer in på sitt labb efter att ha korsat gatan. Tidigare har hon bara testat odlade cellkulturer på platta, aldrig riktig vävnad. Nu ska hon testa en bit hjärna från en människa. Det får inte bli fel. Hon delar upp den centimeterstora tumörbiten i mindre delar. Försiktigt placerar hon dem i vätskan med polymerer. Hon måste vänta i fem minuter för att vätskan ska tränga in, kanske de fem längsta i hennes liv. Så är det dags. Hon väljer en av delarna, fixerar den mellan två tunna glasskivor och skjuter sakta in den under mikroskopet. 

– Jag hade ett bra jobb på Astra men det här var ju ändå en helt annan sak. Det kunde bli något stort. 

Shirin återvänder

Globalt ansvarig på AstraZeneca, ändå kan Shirin Ilkhanizadeh inte släppa det som nu är Celluminova. Samtidigt har bolaget tappat fart när det istället skulle behöva växla upp. I början av 2018 har Celluminova ett omstartsmöte och Shirin Ilkhanizadeh får frågan om hon vill komma tillbaka, den här gången som VD. 

Från ett av världens största läkemedelsföretag till ett litet startup, som ensam anställd. Det är tvära kast. Det enda Celluminova egentligen har är ett patent på en vetenskaplig upptäckt, en labbprodukt. Tankarna snurrar. Hur gör jag? Hur driver jag bolag? Hur kan det här bli en produkt för sjukvården istället? 

Shirin Ilkhanizadeh söker sig till LEAD. Det blir som en crash course och tillsammans bygger de ett bolag med bra kompetenser som kan komplettera henne. Men hon behöver en sak till, svaret på en helt avgörande fråga. Det är nu hon börjar samarbeta med hjärnkirurgerna på Karolinska. Det är nu hon får det där provröret. För hon vet ju att polymererna fungerar på odlad cellkultur, men frågan är, fungerar de även på cellerna i färsk vävnad från en riktig hjärntumör? 

Minut tio

Den ligger där mellan glasskivorna under mikroskopet. Hon är nervös. Det är den värsta sortens hjärntumör. Grad fyra. Den är snabbväxande. Elak. Diagnosen är fruktansvärd. Många patienter dör inom ett år, nästan ingen överlever fem. Det är det som står på spel nu. Hon lutar sig fram och tittar i mikroskopet. En av världens fulaste vävnader börjar skimra i ett klart grönt ljus. Men inte överallt, bara där stamceller för nya tumörer gömmer sig. Shirin Ilkhanizadeh andas ut. 

– Det var så fint! Det såg ut precis som i testerna med cellodlingarna. Det funkar i riktig vävnad! Och så fint att patienten gått med på det här, mitt i allt det hemska. 

Ett längre liv

Nu har hon gjort nästan 90 tester på hjärntumörer från patienter, samma gröna skimmer. Hon säger att hon i efterhand förstår att hon hade tur den där första gången. Det är inte alltid det finns stamceller i alla tumörbitar hon får. 

I dag används Celluminovas polymerer för att se om det finns stamceller i de tumörer hjärnkirurgerna avlägsnat. Nästa steg blir att använda polymererna direkt på hjärnan under operationen för att se hur mycket som måste tas bort för att tumören inte ska växa tillbaka. Hon räknar med att det är klart 2025. Det är stort, men Shirin Ilkhanizadeh stannar inte där. 

– Slutmålet är kunna ge polymererna intravenöst och sedan stråla bort alla stamceller istället för att operera. Det är drömscenariot!